jag vet inte men jag tror att jag börjar förstå att det inte är någon som ljuger, att det inte är ett missförstånd eller ett skämt. jag har väntat på att dom ska ringa och säga att du har vaknat på sjukhuset och att allt är lugnt. du skulle skratta och du skulle hylla livet, inte prata så mycket om dig själv utan du skulle rycka på axlarna och fråga hur jag mår och fråga om hur jag hade haft det i Kalmar. allt är upp och ner nu, allt är fel och bakvänt. helt plötsligt minns jag allt vi sagt och vårt sista samtal. jag hör din röst fast jag vet att du är borta. jag har hört dig hela natten och jag förstår inte. jag förstår inte alls. jag är ensam för första gången sen i torsdags och för första gången sen jag fick veta. jag vet inte om jag hade velat veta. jag vet faktiskt inte. det är tyst nu och frånvaron känns i tystnaden. efter fem minuter börjar allting om och jag börjar bli mer och mer övertygad om det bara är något sjukt skämt men sen vaknar jag och läser sms och förstår att det inte alls var ett skämt eller en lögn eller något hitta på utan det är verklighet. det härär verklighet och jag vet inte om jag vill. i så fall vet jag inte om jag vill. ingenting är ett skämt längre. jag hade inte varit arg om det varit ett skämt. det hade varit sjukt, visst, men det här är sjukare. inuti och utanpå lever två olika liv nu. mina tankar skenar men min kropp är stilla. jag vet inte vad jag ska göra. rädd att jag går sönder om jag rör mig. bussresan var det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. min vän är död
jag börjar precis inse att min vän är död
min vän
är död
2 kommentarer:
älskade bästis. jag såg nu. ringer nu på en gång. skit också får komma hem och krama och trösta bästis faaan också. kan inte tiden, skiten stå stilla så vi kan få le och vara glada alla tillsammans alla le och vara glada.
vill du prata om döden och att vara kvar efter, hålet i hjärtat och saknaden i själen och mest bara vad förbannad orättvist och fel allt känns efter finns jag här. jag kan vänta, nås alla tider på dygnet om du vill ha ett mobilnummer. det är jul och jag har inte min älskade algot här, får inga lussebullskramar eller se dåliga serier och bara titta på snön som faller utanför hans källarfönster. jag vet inte hur du känner men jag vet hur jag själv kände, hur avstängd jag var. behöver du mig finns jag, behöver du mig inte finns jag iaf älskade du. gråt tills det inte finns tårar kvar nu bara. rök sönder lungorna men glöm inte att äta åtminstone lite även om man tappar allt vad hunger heter.
Skicka en kommentar