Andrés är död. orden känns så jävla jävla främmande och det tar emot att skriva dom. det känns som att ljuga fast det är sant. jag fryser och får utslag. gustav duschar mig. jag minns att ditt hår var strävt och att dina ord alltid flöt som vatten.
allt känns främmande nu. allt känns annorlunda. du levde så mycket och nu tänker jag på din pappa och gråter. jag är fortfarande inte varm. jag är fortfarande inte hemma.
jag är kvar på bussen mellan kalmar och nyköping. jag är kvar i det som var innan. nu är inte nu längre
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar