GIVING OUT GIVING IN

hej, jag har fått lite klagomål igen, med all rätt.
Jag borde verkligen styra upp det här igen.
Skiva lite om dagen, iallafall några rader.
+ börja fota igen. Det har legat lite på is, kan man säga.
Förlåt för den bristfälliga informationen om vårt liv och vad vi egentligen gör här borta,
det är inte meningen att föra någon bakom ljuset. Det är bara det att det finns så mycket annat att göra. Det är verkligen sommar nu. Vi dricker rosé på altanen, vi får besök av fina vänner och familjemedlemmar, pojkarna spelar musik på en pub varannan torsdagskväll och vi trivs.
Jag trivs verkligen.
Frankrike är fantastiskt men franskakunskaperna bleknar dessvärre i samma takt som fransmännen blir mer och mer skillade på engelska.

Vi grillar, vi solar, vi gör utflykter och vi spelar kort hela nätterna.
För tillfället är Bladh och Bello här. De kom samma dag som Brinks föräldragäng åkte hem.
Första natten var det villafest hos Hugues föräldrar. Vi åt mat, drack vin, badade i poolen, klappade katterna och dansade tills morgonen då Gustav och jag somnade i en hög på Hugues pojkrum.
En dag under veckan tog vi en roadtrip till västkusten och någon fet bad/surfstad som jag inte minns namnet på. Där hängde vi hela dagen, solade, badade i vågorna och killarna surfade.

Jag mår oftast fantastiskt,
men jag saknar er fina vänner.
Jag saknar havet och havsbrisen. Floden här utanför kyler tyvärr inte ner luften såsom havet.
Värmen är från och till faktiskt helt outhärdlig. De dagarna hänger vi inne framför fläktarna och duschar kallt.

Vi börjar försöka tänka lite på framtiden, även om det är jobbigt. Det lutar mer och mer åt att förflytta sig söderut. Västerut. Inte härifrån alltså, utan ifrån nyk. Vi får se vart tankarna bär oss. Vi får se.
peace