Idag kom jag att tänka på en grej som jag gör jätteofta men speciellt på jobbet. På jobbet går jag jättelånga promenader i flera timmar och hinner då också tänka och fundera väldigt mycket. Min brukare lider av afasi så våra promenader blir väldigt väldigt tysta. Han går i sina tankar och jag i mina. Mina tankar har ingen hejd. Jag löser världsproblem, minns minnen, tänker på hemskheter och saker som är roliga. Väldigt ofta när jag tänker händer det att jag ger ifrån mig olika små läten. Om jag tänker på någonting roligt så skrattar jag exempelvis till och om jag tänker på någonting pinsamt så ÅÅHar jag eller HMPFar i lite olika ljudlägen beroende på vad det handlar om. Jag kan liksom inte förhindra det.
Det roliga är att varje gång det blir så, så hoppar min brukare till lite av rädsla. Han tittar alltid upp på mig, helt nyvaket och förvånat som om han glömt bort att jag gått där bredvid honom hela tiden.
Sen skrattar vi. Jättemycket. Varje gång. Det är fint.
En annan grej som hände på jobbet idag var att min en sko pajjade. Eller inte hela skon, men ena dragkedjan. Själva grejen man drar i ramlade av och dragkedjan slutade fungera. När min fot fortfarande var kvar inuti skon.
Eftersom jag skulle cykla hem i regnet vågade jag inte klippa upp skon utan har gått omkring med den ena skon på mig inomhus halva dagen. I en plastpåse.
Dör skämsdöden.
När jag äntligen kom hem var den klaustrofobiska paniken maxad och jag gick lös med saxen för att komma loss. Nu ligger jag nedbäddad. Funderar på att ta ett långt lyxigt bad, kolla Dexter, Heroes, Carnivale och GossipG.
peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar