Om torsdagsöl

Igår, efter ett par glas vin hemma hos Angelica bestämde vi oss för att gå ut och ta en öl.
Numret kändes som en dead end så vi begav oss vidare till Tellus. Det var rätt öde där också men efter en öl eller två började det strömma in folk. Det visade sig att vi hamnat mitt i en studentfest med temat Vad-vill-du-bli-när-du-blir-stor. Det började med att en präst och en sheik kom in, följda av ett helt gäng ninjas. Det var kul...en stund. Vi kände oss som minst hundra år och när damerna började droppa in, skrikandes och hysteriskt viftande med alla tänkbara lämmar drog vi därifrån. Jag är fruktansvärt imponerad av alla unga pojkars outfits men tjejernas? OMG!
Varför är det alltid så, att så fort brudar får möjlighet att klä ut sig väljer dom att klä på sig så lite som överhuvudtaget är möjligt. Fuckme-boots, nätstrumpbyxor, kortkort och younameit. Jag förstår inte. Det fick mig att känna mig ännu mer gammal, lite som en tjurkärring. Typ, ursäkta med vad vill du egentligen bli när du blir stor?!

Idag har jag tvättat, städat, packat och betett mig lite som en tjurkärring.
Jag kan ju fan inte bete mig alls egentligen. Jag har iallafall inte så ont i visdomshelvetet längre. Första natten utan ipren på hela veckan, high five! Några nätter har varit helt sjuka. Jag har gått promenader i lägenheten och tjurat jättemycket, alltså med tårar, och fuckyouat livet på alla tänkbara sätt. Bränner broar.

Lägenheten känns inte riktigt som vår längre. Allt är avskalat och nerplockat. Det är konstigt att det kan bli så när det ändå har varit vårt hem i ett och ett halvt år. Det känns sjukt på något sätt. Fast skönt.

Ikväll hoppas jag på öl med finaste Karro.
Jag hoppas.
peace