Om långsamheten

Min nya crush

Dagarna går långsamt. Jag har världens kortaste stubin och är mest på dåligt humör men idag är iallafall andra och sista delen av frankrikehyran betald. Allt är klart nu, nästan. Det är lite sjukt men jag orkar faktiskt varken skriva eller prata om det. Det är softare hemma, phil collins är kastrerad, jag har vant mig vid kylan, är trött hela tiden och sover minst tolv timmar om dygnet. Jag syr lite, har stickat klart en halsduk och sålt två grafikblad. Jag drömmer om någon slags framtid och har absolut ingenting att tillägga. Det här var absolut meningslöst.
peace