Om att flytta, igen

Ibland blir jag arg på mig själv på ett onödigt sätt.
Nyss såg jag exempelvis att jag formulerat mig cp igår: "Jag har känt mig lite elak hela dagen men jag kan fan inte låta bli att skratta lite när han går omkring med dreglet hängande när har går omkring."
Blir förbannad!

Inatt drömde jag om vänskap och död.
Först drömde jag att jag missat dödsdagen den 5 december. Det gjorde mig ledsen och förvirrad och lite förvånad. Både för att det redan gått ett år och för att jag missat två månader helt.
Två månader hade gått och jag mindes ingenting. Sen drömde jag om Karro.
Vi var på någon slags skolresa/resa och allting var varmt och konstigt. En svinstor vägg av vatten kom och mördade alla och vi hittade varandra i vattenmassorna och kramades skithårt och sa att allting skulle bli bra. Sen dog vi och allting blev så himla stilla.
Sen levde vi igen och Karro färgade mitt hår rött. Allt var fint på något sätt och lite som i en film.

Idag flyttar vi saker och skalar av all personlighet som finns kvar. Det är konstigt. Här har jag varit så fruktansvärt glad och så fruktansvärt ledsen. Legat timmar i badkaret, suttit timmar på balkongen, klättrat på väggarna, dansat, skrattat, älskat och hatat. Jag har ristat in hemliga meddelanden i väggarna på hemliga ställen och klättrat på livsfarliga hyllor mama skulle få mardrömmar av. I den här lägenheten har jag skrattat på himla himla mycket så att det egentligen är konstigt att vi inte fått några klagomål. G har spelat gitarr så att rutorna skakat och porslinet dansat i skåpen. Jag kommer sakna julaftonsmorgon. Det är mycket jag kommer att sakna. Det vet jag.

Idag har jag så jävla ont i axlarna och armarna och jag får verkligen skylla mig själv. G trodde att det berodde på att jag har använt så många muskler som jag aldrig använt förut i hela mitt liv, typ arm-musklerna. Det tror jag också lite.
Nä, nu ska jag fortsätta.
peace