Om knepiga drömmar

Det var speciellt inatt. Jag jobbade natt, bäddade ner mig på kontoret, läste i ett par timmar och somnade slutligen. Drömde mycket och förvirrande. Olika bilder och olika drömmar i varandra.

Jag i sovrummet, hysteriskt skrikande på G som står i hallen med många av våra gemensamma vänner. Ingen reaktion. Jag skriker om svek och svineri och möts inte av någonting annat än lugn. Jag har svårt att få på mig skorna, skäms för att alla tittar men lämnar tillslut lägenheten.
flash
Jag cyklar i mitten av storgatan som är liten och trång. Sidorna är barrikerade med kravallstaket och tusentals människor står på bakom staketen och skriker. Jag har hamnat fel, är mitt emellan alla skrikande människor och jag känner mig liten. Kan inte kontrollera cykeln eller mig själv. Cyklar inte rakt utan zickzack. Cyklar som ett fyllo. Smäller in i staketet på ena sidan, smäller in i staketet på andra. Jag skäms för att alla tittar.
flash
Sms, jag skickar många sms och allt är stilla. Har ingen självkontroll.
flash
Jag är tillbaka på storgatan, torget. Allt är som innan. Jag ser Karro mitt emellan kravallstaketen. Hon är rödhårig och har breda, nästan svarta ögonbryn. Hon leder någon slags uppror. Hon ser mig. Vi går därifrån för att dricka öl. Jag har fysiskt ont av sorg i hela kroppen.
flash
Daniel och Sofie står framför mig. Daniel bakom Sofie, händerna på hennes mage där bäbisen bor. Jag frågar hur det går med magen och om det är en jobbig väntan. Daniel svarar att det bara är några timmar kvar nu.

Jag vaknar. Går fram till fönstret och möts av en vägg av ljus. Det är på riktigt helt sjukt. Tio, tjugo meter utanför fönstret till kontoret börjar en tät vägg av dimma och solen har precis gått upp. Jag förbannar mig själv över att jag inte tagit kameran med mig. Allt är så fruktansvärt vackert.
Kommer att tänka på att jag omedvetet måste ha memorerat datumet för den planerade förlossningen. Sjunde september klingar helt rätt. Tror dock att det äntligen är fredag eftersom jag jobbat hela helgen. Tänker att kvällen ska bli fin och hoppas på att dricka öl med Karro. Tittar lite i kalendern, kommer på att det är måndag. Besvikelse.
När jag cyklar hem är det frost i gräset och kallt men på något sätt känns hösten inte jättejobbig.

Är hemma nu i min egen säng. Har sovit ett par timmar till men drömmen är fortfarande konstigt stark. Idag ska jag flyttpacka lite, har jag tänkt. Flyttpacka och ta en liten runda på stan. Har fått fler viktider på jobbet så framtiden rent penningmässigt känns rätt okej. Relativt mycket helger och nätter vilket känns lite sådär. Nätter har jag i och för sig inte så mycket emot. Ingen panik hur som helst.

peace