Om den sista dagen

Jag tror att jag håller på att bli ett monster. Eller i alla fall en sten.
Det är kul.
Inte.

Dagen har varit helt okej. Det är alltid skönt att gå till jobbet när man vet att det är sista dagen innan ledigt. Idag har jag räknat timmar, suttit i solen, lyssnat på ipöd och hållit handen med min gubbe på jobbet. Ibland blir jag helt överväldigad. Det är ett så fint jobb egentligen. Lägga tio timmar om dagen på att försöka få någon att skratta istället för att gråta och hjälpa någon annan att kommunicera med andra som inte kan läsa ögon.

Inatt drömde jag att jag var pregnant. Jag kände det lilla livet sparka och röra sig och allt var så jävla verkligt. Ingenting syntes utanpå men allting gick liksom helt ihop i mitt huvud tills jag i drömmen skulle på en undersökning. Alla mina gamla mellan och högstadielärare, mina föräldrar, allas föräldrar stod i undersöknings rummet och hejade på, peppade och sa att allting skulle gå helt fantastiskt. Läkarna som skulle undersöka mig bad mig att sitta ner, prata om framtiden, hur ett barn skulle förändra mitt liv och so on. Det kändes som att jag väntade på hiv-provsvar. Det var hemskt. Jag minns att jag hann få framtidspanik innan jag vaknade.
Det har jag haft lite hela dagen.

Nu är jag hemma från jobbet. Slängde mig i sängen på en gång och har sovit sen halv 6. Jag är helt utan någon som helst kraft. Jag bor i sängen ikväll.

peace