Om allt fint i världen

Jag har en fantastisk dag idag! För första gången på flera flera månader känner jag mig kreativ på riktigt och har plockat fram ljusbordet för att börja skissa på tatten. Jag har världens finaste bild i huvudet så det kommer förhoppningsvis att bli bra. Helgen har också varit fantastisk fastän jag har bråkat med lillebror igen, men det gjorde ingenting för sen pratade vi i telefon länge och blev kompisar. Det var bara ett pinsamt bråk och jag blev så arg att jag grinade och han blev så arg att han blev som han brukar bli när han bli arg.

Smart ställe att bråka på för övrigt, utanför krogen. Allting ordnade sig hur som helst väldigt snabbt och Gustav och jag gick hem hit och satt och pratade i flera timmar och jag fnittrade mest hela tiden. Vi gick och la oss när vi kom på vad klockan var och vilken ljudnivå jag hade på fnittret samt var nöjda med alla världsproblem och evolutionstankar vi löst upp knutarna på.

Jag kan tillägga såhär i efterhand att lösningarna var som bortblåsta när vi vaknade nästa morgon. Men på riktigt så var det verkligen väl genomtänkta lösningar på stora världsproblem. Allt var så jävla självklart men nu är det borta igen, hur som helst.

Det hände en annan kul sak under kvällen på krogen. Jag fick ett erkännande av två dyrkande, lite smått fanatiska yngre tjejer, att de brukar stalka mig.
Jag är tydligen lite av en kändis och när jag går på stan brukar dessa tjejer gå efter mig. Jag kände mig lite som Johan Palm och, jag citerar: OH MY GOD, jag fattar inte att jag pratar med dig, jag kan typ dö nu!!!!!!

Det tyckte jag var roligt. Simpa tyckte inte att det var så kul eftersom tjejerna är hans flickväns kompisar och att dom knappt gör någonting annat än att prata om mig.
Ibland hänger jag inte med i svängarna alltså.

MEN, hur som helst, nu måste jag rita. Jag får skriva mer om gårdagen och så vidare senare.
peace