20090113

-

Dagen har gått rätt långsamt. Det dök upp många nya bilder på Andrés idag på facebook. Några jag sett förut och några jag inte. Det är fortfarande så konstigt det här. Det är konstigt att du fortfarande kan vara så jävla närvarande samtidigt som din frånvaro bränner.
Gustav jobbat natt och jag kan inte sova. Jag tänker på dig vän och önskar att du var vaken nu precis som du alltid var. Det var så fint när du alltid var vaken när jag var och när ingen annan var och vi kunde göra sällskap i vår sömnlöshet. Det spelade inte så stor roll vad vi pratade om eller vad vi gjorde, det viktigaste var egentligen bara att du var där och var vaken precis som jag. Nu är jag vaken helt själv och det är inte alls samma sak.

fyfan alltså, fyfan

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh jag känner igen mig så. Ensamheten är så svår att hantera.