-

Jag Rymmer Hemifrån går på repeat och på något sätt känns det bra att höra din röst och på något sätt känns du mer närvarande. kanske är du det, jag vet inte. jag saknar dina ord och jag skakar lite av kaffe och cigaretter. man får röka nu. man får röka hur mycket som helst ett tag. jag önskar att jag hade berättat allt. det finns så mycket jag önskar att du hade fått ta del av och så mycket jag önskar att jag hade fått ta del av. jag önskar att du hade fått sett den här dagen. det snöar och fåglarna flyger i flock. det är konstigt det här med saknad. förr kunde det gå dagar och veckor mellan våra samtal men nu känns det så jävla jävla outhärdligt. jag tror att jag alltid trott att du hade svaren på allt. att du var på någon slags annan nivå och att du var lite smartare än alla andra. jag såg alltid upp till dig. ville aldrig göra dig besviken fast jag visste att du aldrig skulle bli besviken. jag minns när vi pratade om att jag tyckte att jag blivit mindre, att mitt hjärta blivit så jävla mycket mindre och du sa att det inte alls var så utan tvärtom och att dina ord på något sätt vägde så tungt att jag blev glad igen. jag har så mycket jag vill säga och så mycket att berätta om men ändå på något sätt vill spara mina minnen. jag vill gömma undan dom i en ask av bomull och spara spara spara. när jag orkar ska jag gå hem till mama och papa för att hämta tillbaka texterna vi skrev. jag minns att vi hade ett textmission då vi skrev en dikt/text/whatever om dagen under en vecka. det höll inte många dagar men jag skulle vilja se vad vi skrev. eller vad du skrev. jag har så mycket tankar nu och jag förstår om ingen vill läsa eller orkar med det gör ingenting för jag behöver bara förmedla vad jag tänker eftersom jag har avskärmat mig sen jag kom hem. ta inte illa upp. jag svarar inte i telefon för att jag behöver vara själv ett tag först. jag behöver några dagar. jag har alltid haft lite problem med döden, vem har inte. det blir så verkligt och så nära och jag blir rädd. jag blir så jävla rädd.
jag lägger upp en av dina texter.


"Till min vän

Jag finner mig själv sittandes mitten av sommaren
hon sa sitt Andrés det är bättre
Behövde gift från cigaretter för det hon berättade
Jag finner mig själv springandes så jag sätter mig ner
märker ett ord märker dig väl detta märkte mig
jag väljer ett fel jag sköljer mitt ansikte
verkligheten blev på riktigt jag saknar
Det är overkligt egentligen hur ditt namn cirklar
cirka millimetern från min mun
och det är overkligt egentligen att du
är flera hundratusen meter från min dörr
En tår en fråga hur låg dina händer hur kände du
hur vände det jag är i sommaren av sorgsaknad
och du vilar i mitt torso vännen
Jag sköljer mitt ansikte verkligheten blev på riktigt
jag vaknar håller mig stark inte bara i sorg
jag ritar klara vyer av minnen också
sörjer min saknad av nya bara skulle jag
kunna förändra allt skulle du
ingenstans då skulle du och jag sparat varann
på silverpappersark sagt
imorgon kommer väl gryningen över rök och
äldre vänansikten verkligheten blev på riktigt
jag saknar håller hand du kommer föralltid att
vara en del av vårat fågelskådespel men jag
skulle ge innebörd och månen hel för att få se dig
se mig se dig le för du är sonen av tusen leenden
föralltid ljudet av hela junis början
jag sköljer mitt ansikte men vintern är här nu
vi möts vid macken mitt i natten igen
jag lärde mig sörja din familj är vacker
jag har sett dom vi var många sist
Jag kan inte hindra bilden av barnet i dig
trampa över en morgonkvist
men det onda som river i bröstkorgen
är väl över imorgon, visst?"