Om natt

Jag kan inte sova igen, fast de här gången är det inte för att jag läser bok utan för att jag tänker på allt som varit och alla jag träffat, pratat med och hoppats på.
Jag får lite tryck över bröstet och det snurrar i huvudet för att det var så länge sen och att tiden går så snabbt och för det känns som igår, det gör det verkligen. För jag minns alla ansikten och alla ord och ångesten och glädjen och allt som var huller om buller. jag är nostalgisk. jag är arg. jag minns musiken och värmen och jag minns min tillit för alla. Jag minns att jag hoppades och att jag trodde och att jag litade. Jag minns att jag var lite större som människa och hade lite större hjärta där många fick plats. Nu har jag inte mycket plats kvar och lämnar bara ut mig själv till de jag vet inte kommer att göra mig illa. jag intalar mig att det är okej med det är det inte. hundra ämnen med en utgångspunkt kanske förvirrar och jag är kanske förvirrad men det är okej för jag har varit så hela dagen. när gick det snett? när blev jag mindre?
Nu ska jag kolla på heroes som alla andra och försöka sova.
peace