Om att vara arbetslös

Shit, det börjar verkligen kännas nu. Jag mår pissigt och vet inte ens hur jag ska kunna skramla till nästa hyra utan att plocka ur reskassan. Jag kan nästan inte tänka på någonting annat, får låsningar och är säkert rätt otrevlig att ha att göra med. Det här är fan den värsta tristessen någonsin. Det kliar i fingrarna och jag går svinlånga promenader. Gustav är världens bästa och tröstar. Jag kollar på serier hela nätterna och hänger på youtube.
När jag var liten tyckte jag att Bugsy Malone var världens bästa film och idag när jag kollade klipp så upptäckte jag att det är Jodie Foster som spelar Talullah. SJUKT JU!



Annars så händer det inte så jävla mycket. Idag har jag diskat lite, träffat Karro som etsar i skolan, träffat som andra som etsar i skolan, köpt en grön klänning oh känt mig allmänt missanpassad.

Nu ska jag lyssna på The Phantom Of The Opera soundtracket och sen ska jag kolla på The Phantom Of The Opera och The Fall och sen ska jag försöka sova snabbast möjligt.
Inatt drömde jag mardrömmar igen. Den första tänker jag inte ens gå in på såhär i bloggen och den andra handlade om att Pierre, en gammal klasskompis från lekis och lågstadiet snodde min kamera och att jag var ensam på ett tåg av trä som var påväg någonstans. Jag hade missat att gå av när alla andra hade gått av och gångarna och korridorerna var så smala att man fick gå i sidled fast jag fastnade och kunde inte komma av tåget i tid.

peace