Om Phil

Tjenna. Jag har fått lite komplikationer i pluggandet.
Jag läser och läser men kommer på mig själv med att tänka på någonting helt annat. Det känns som att bloggen kommer att bli fruktansvärt utnyttjad under mina "raster".

Jag börjar bli en aning irriterad på våra nya grannar som fortfarande inte har insett hur jävla lyhört det är här. För tillfället måste de ha någon slags fest.
Det är två grabbar med basröster som skär genom ben och en tjej som låter ännu värre fast åt det andra hållet. När de är i köket precis på andra sidan väggen bakom mitt huvud låter det som att de är I mitt huvud. Jag kukar ur!

Ikväll ska vi nog dricka lite öl iallafall. Det kan bli fint! Jag borde gå och göra mig i ordning lite men har fastnat framför Heroes på tvn och Idol samtidigt på dattan.
Katten är fan räddaren i nöden i tristessen och rastlösheten så därför slänger jag upp ett tribute-klipp av mannen som katten fått sitt namn av. En äkta hjälte, Philadelphia Collins. Trailer Park Boys i mitt hjärta alltså. När var det vi skulle ha marathon?